Skulptur | Gabriel Jonsson

Om året som var och året som är

Publicerat februari 19th, 2016 av Gabriel

Åsikter och Funderingar, Egna verk, Skulptur, Work-in-progress

—

Vid nyåret 2015 var jag klar över att det kommande året skulle bli ett viktigt år. Jag kände för första gången på länge att jag hade kraft, möjlighet och vilja att verkligen pröva mina vingar som konstnär. Samtidigt visste jag att om jag vid årets slut fortfarande stod och stampade där jag stod då: inga planerade utställningar, ingen egentlig inkomst från min konst och en känsla av rotlöshet i mitt skapande, så skulle det vara läge att tänka om kring mitt konstnärskap. 2015 var redan från början året då det verkligen gällde, då det fick bära eller brista.
Jag är både glad och stolt när jag säger att det senaste året infriat förväntningarna jag hade kring mitt konstnärskap. Jag har hållit föredrag kring min konst, kommit i kontakt med konstnärskollegor, fått ett skissuppdrag till landstinget, ställt ut och sökt nya utställningar. Året har varit turbulent: pendlat mellan hopp och rädsla; jag har (i vanlig ordning) trott att allt ska gå under för att i nästa stund förundras över att det gick bättre än jag hoppats.

2016 ser ut att fortsätta i samma anda. Jag har åtminstone en, kanske två, separatutställningar innan sommarens slut. Landstinget Dalarna har beställt två mindre bronser som ska vara klara tills 1 juni (foton på leroriginalen längre ner i inlägget). Och mitt i allt det här ska Pia och Stellan flytta, vilket lämnar mig utan konstnärligt sammanhang i Hedemora och jag ska komma på var jag vill ta vägen nu.
Det ser ut att bli ett händelserikt år även i år. Lite bilder på och kort om vad jag håller på med just nu:

— Läs mer

Konst och utställningar, konst och kärlek.

Publicerat september 24th, 2015 av Gabriel

Åsikter och Funderingar, Egna verk, Keramik, Lera, Om att vara konstnär, Skulptur

1 kommentar

—

Jag håller just på att ta igen mig efter en intensiv period av konstnärligt skapande.
Låt mig börja med det viktigaste: från helgen och en vecka framåt finns chansen att se fem splitternya fantastiska verk från mig på Dalarnas Museum! Utställningen är en samlingsutställning arrangerad av KiD där jubilernade anställda från kommuner och landsting i Dalarna får välja konst istället för att få någon annan pryl. Det kommer bli toppen, vernissage lördag 26/9 12-16!
(Jag vet att det är kort varsel den här gången, men jag kan avslöja att det kommer bli åtminstone en separatutställning från mig nästa år, så det kommer fler chanser)

”Glädjen”, höjd typ 18 cm, parafras på målningen ”Epona-Ballade, les Joies” av Frantisek Kupka.

Skulpturerna ni ser på bild här är från en serie verk jag arbetar på nu, kring män och hästar. Just porträtt av män till häst är bland det vanligaste skulpturmotiven genom konsthistorien. Själva uttrycket är dock enahanda: Viktig gubbe på stridshäst i färd med att utföra Viktiga saker i Viktigt krig. De kretsar kring mannen som den som har makt. Men samtidigt; makt som bygger på våld är i botten liten och rädd. Jag tar min utgångspunkt i den här historien, parafraserar verk och komponerar nya. Jag försöker skapa mannen bortom det här tomma matutövandet, skapa manskroppen som en kropp av kött och blod, leka med sexualitet och allvar.

”Väktare”, höjd typ 22 cm, parafras på Marino Marinis ”L’angelo della citta”

Annars går mitt kall att försöka förstå världen i allmänhet och konsten i synnerhet vidare. Jag har länge tänkt att en huvudpunkt i vad som är bra konst är att den är skapad med allvar, men jag har själv sett att det är en utgångspunkt som haltar och som kanske stämmer för mig men inte nödvändigtvis så många andra. Häromveckan slogs jag av en utgångspunkt jag trivs bättre med: att se konst och konstskapande som en allegori till kärlek. För mig handlar ju konsten, precis som förälskelsen och kärleken, om att hoppas och tro på något flyktigt, osäkert, och att med hela sin varelse försöka få detta att bli verklighet. Det handlar om att pröva sin vingar och se om det håller, utan att någonsin kunna veta något säkert. Det handlar om att inte stanna och nöja sig, utan att alltid röra sig, tillsammans, vidare. Det handlar om att inte gömma sig bakom ironi, floskler eller sanningar utan istället, så gott det går, försöka se och möta det som finns omkring oss för vad det verkligen är.

Låt oss hoppas att det blir mer på den påbörjade stigen, härnäst nu på lördag.

— Läs mer

Om konst jag relaterar till och grekernas skadliga inflytande

Publicerat juli 17th, 2015 av Gabriel

Åsikter och Funderingar, Om att vara konstnär, Prag, Skulptur

Inga kommentarer

—

”Vilka konstnärer relaterar din konst till?”
är en ständigt återkommande och skräckfylld fråga som jag har haft svårt att hitta bra svar på.
Frågan kan tyckas enkel att besvara. Jag menar jag har tittat på hur mycket konst som helst och borde lätt kunna placera mina verk i både rätt fack och tradition vid det här laget, men icke. Det är oväntat svårt. För att relatera till andra konstnärer behöver jag låta min konst ta plats och definiera den och så fort jag definierar något blir det tydligt, sårbart och osäkert. Samtidigt är det bra att definiera; desto tydligare vi vet var vi står och vart vi vill, desto större chans är det att vi når dit.

Alfonso Muchas svit ”Slav Epic” utställd i Prag.

Det kan kännas som att ”vem är lilla jag att relatera och placera mina verk i en mäktig och svårgripbar konsthistoria?” Det krävdes tio års skapande, insikten om att saker inte är så allvarliga och vissa funderingar om lögner, men mitt svar idag är att jag är precis rätt människa för den uppgiften.

— Läs mer

Julmys och utställning!

Publicerat december 12th, 2014 av Gabriel

Egna verk, Lera, Marmor, Skulptur

1 kommentar

—

Vi hade julöppet (julmys :)) i ateljén i helgen som var och jag passade på att ställa ut ett gäng verk. Det var supertrevligt, stort tack till alla som kom förbi.

Fler bilder och tankar i inlägget!

— Läs mer