Vid nyåret 2015 var jag klar över att det kommande året skulle bli ett viktigt år. Jag kände för första gången på länge att jag hade kraft, möjlighet och vilja att verkligen pröva mina vingar som konstnär. Samtidigt visste jag att om jag vid årets slut fortfarande stod och stampade där jag stod då: inga planerade utställningar, ingen egentlig inkomst från min konst och en känsla av rotlöshet i mitt skapande, så skulle det vara läge att tänka om kring mitt konstnärskap. 2015 var redan från början året då det verkligen gällde, då det fick bära eller brista.
Jag är både glad och stolt när jag säger att det senaste året infriat förväntningarna jag hade kring mitt konstnärskap. Jag har hållit föredrag kring min konst, kommit i kontakt med konstnärskollegor, fått ett skissuppdrag till landstinget, ställt ut och sökt nya utställningar. Året har varit turbulent: pendlat mellan hopp och rädsla; jag har (i vanlig ordning) trott att allt ska gå under för att i nästa stund förundras över att det gick bättre än jag hoppats.
2016 ser ut att fortsätta i samma anda. Jag har åtminstone en, kanske två, separatutställningar innan sommarens slut. Landstinget Dalarna har beställt två mindre bronser som ska vara klara tills 1 juni (foton på leroriginalen längre ner i inlägget). Och mitt i allt det här ska Pia och Stellan flytta, vilket lämnar mig utan konstnärligt sammanhang i Hedemora och jag ska komma på var jag vill ta vägen nu.
Det ser ut att bli ett händelserikt år även i år. Lite bilder på och kort om vad jag håller på med just nu:
— Läs mer