Gabriel Jonsson

Det börjar nu.

Om att vara konstnär

1 kommentar


Dela det här inlägget
"Skuld", Terrakotta, 2014. Höjd: 31 cm

”Skuld”, Terrakotta, 2014. Höjd: 31 cm

Precis efter nyår gjorde jag en skulptur av Skuld, den tredje av nornorna. I nordisk mytologi är det de tre nornorna som bokstavligen väver livets väv. De första två, Urd och Verdandi, har hand om att spinna livstrådar respektive väva dem till tyg. Skuld den som klipper av trådarna, bryter och avslutar våra levnadsbanor. Etymologiskt härrör namnet ”Skuld” från det fornnordiska ordet för det oundvikliga, det som måste komma.
Jag kunde inte ana hur passande den skulpturen skulle komma att bli som bild av det här året.

Läs mer

Tankar efter lärlingskapet, del 2

Åsikter och Funderingar, Foton, Om att vara konstnär

Inga kommentarer


Dela det här inlägget
Så var det vinter då.

Förutom att böja till stänkskärmar och montera dubbdäck till cykeln har jag börjat inreda en ateljé, sökt ateljé-stipendier i Norrland till nästa sommar plus att jag arbetar med ansökningar till landsting och kommuner kring att arbeta med offentliga verk.

Det är tufft att komma igång igen efter att ha slutat hos Sam, men jag försöker ta det lugnt och att låta saker ta den tid de tar. Jag hoppas på att kunna börja använda min nya atelje i slutet på den här veckan och det ska bli skönt att få iväg alla ansökningar så att jag kan lägga det arbetet bakom mig.

Jag skrev förut om mina tankar efter att ha arbetat hos Sam, tänkte brodera ut med lite fler betraktelser kring konstnärskap och processer:

Största insikten från tiden hos Sam är nog ”Gör det du har lust till.”
Överlag bygger Sams arbetsmetod på en stor tilltro till sin egen förmåga att lösa de problem han ställs inför. Han behöver inte nödvändigtvis veta precis hur alla problem ska lösas, utan litar på att han kommer att komma på lösningen under vägen genom erfarenhet och noggrant arbete. Jag har haft en bild av att det jag håller på med bör se bra ut under hela processen, men jag inser att saker kan se ut som skit medan man arbetar med dem, men man löser det under processen. Bra behöver det inte vara förrän man är klar med verket.
För mig, när det gäller konst, är det en helt central punkt. All övning och materialkunskap betyder ingenting om de inte resulterar i bra verk, och för att kunna göra bra verk måste man släppa kontrollen och lita på att ens idéer är relevanta för fler än en själv och att de är värda att genomföra.

Å andra sidan: när verket väl är klart ska det vara så bra som man överhuvudtaget kan utföra det. Sam håller på att ingenting av det han visar får vara halvmesyrer eller slarvigt utfört, oavsett om det ska visas på småstadsgalleri eller stå på Sergels torg.

Sam har en väldigt stor konstnärlig integritet. Han åtar sig inte projekt som han inte känner sig inspirerad av, oavsett om det skulle gå att tjäna pengar på dem. Överhuvudtaget får inte lusten till att tjäna pengar prioriteras framför integriteten. Det viktiga är att det man producerar håller hög klass, inte att man tjänar pengar.

Det är härligt att, efter Konstfack där idéer ska kategoriseras, kontextualiseras och kritiseras, träffa någon med annan arbetsmetod: ”Ok, jag gillar den här idén, då genomför jag den. Har jag inga idéer? Då börjar jag på något och ser var det slutar.” Att försöka hålla på sin integritet, ha tillförsikt i processen och att verkligen lägga ner möda på att det visar verkligen är det bästa man kan åstadkomma tror jag är vettiga ledstjärnor att ha för sitt konstnärskap.

 

 

Läs mer

Tankar efter lärlingskapet, del 1.

Åsikter och Funderingar, Foton, Om att vara konstnär

3 kommentarer


Dela det här inlägget

Nu när säsongen för stenhuggning börjar ta slut kommer jag dra mig inåt stan igen. Jag har en verkstad där jag kommer kunna arbeta och jag har en hel del andra projekt att ta tag i.

 

Halvåret som lärling då, har det varit något att ha?

Kort och gott: Ja.

I våras var jag beredd att ge upp konstnärskapet, nu känner jag mig både positiv och har en glädje och inspiration i arbetet jag inte märkt på år. Utöver det har jag lärt mig arbeta med sten och fått en hel drös annat yrkeskunnande.

Bara en sån sak som att det uppenbart går att leva som konstnär, även om du inte är rikskänd eller har konstnärsföräldrar eller är rik från början. Det liv Sam levt känns både inspirerande och rikt, trots att han inte har fast anställning eller vet vilken lön han kommer få varje månad. 

Som konstnär kommer man stöta på alla möjliga människor och det jag ser hos Sam är en befriande ärlighet oavsett vem det är han pratar med: han tar personen på allvar oavsett vem det är. Det betyder inte att man ska tona ner sin personlighet, det går utmärkt att vara både personlig och yvig i sitt sätt och . Sam verkar inte heller ha något problem med att ta konflikter och gå i polemik mot åsikter, även om de kommer från personer med makt. Ibland verkar det till och med ha hjälpt honom, folk vet att han säger vad han tycker men att han ändå samarbetar med dem.
”Ung konstnär” kallas tills man är typ 40. Det säger en del om tiden det tar att etablera sig, hitta sitt uttryck och utveckla ett yrkeskunnande. Det är lätt att tro att allt ska gå på en gång, framförallt i dagens hektiska karriärs-samhälle, men jag tror att utvecklingen av ett yrkesliv måste få ta tid.

Saker hos Sam Westerholm: får.

 

Läs mer

Upp på hästen!

Foton, Om att vara konstnär, Teckning, Work-in-progress

1 kommentar


Dela det här inlägget
Självporträtt av mig bland skulpturer i Sams atelje.
Reliefen vi arbetar på.

Var ett bra tag sen jag skrev något här. Det var som luften gick ur mig när jag fick assisstentskapet hos Sam Westerholm, mars och april var tuffa månader.
Men nu är jag tillbaka på banan igen. Jag har varit hos Sam en månad nu och det fungerar jättebra, det är helt fantastiskt att ha en plats att vara på och att få in rutiner kring det konstnärliga. Jag pendlar ner till ateljen som ligger utanför Nynäshamn 2 – 4 dagar i veckan.

Jag arbetar med ett gäng olika projekt:
Huvudprojektet är att hjälpa till att hugga en relief föreställande ”Petrus tvivlaren” (när aposteln Petrus förnekar Jesus) i svart granit. Det är spännande, jag har inte tidigare arbetat något i sten så det är mycket nytt att lära sig. Materialet påverkar ju alltid vilka idéer och uttryck ett verk får, och sten är intressant att jobba med: det är hårt, grovt och stabilt, samtidigt som man kan göra fina detaljer och arbeta mycket med ytan.

Jag arbetar också med egna projekt: jag tecknar självporträtt, skissar på en byst i lera och så har jag och Sam hämtat några stenar från ett närliggande marmorbrott som jag ska börja hugga i.

Kvällsutsikt från ateljen

Annars hänger jag med när Sam ska uträtta ärenden. Jag vet var man köper alla stenverktyg man behöver i området kring Nynäshamn, har fått en rundvisning på Bergmans bronsgjuteri och letat efter en plats Haninge där man kan lämna in en inkomstdeklaration.

Dessutom älskar Sam att spela, titta på, läsa om och lära ut schack. Han har därför bestämt sig för att jag ska börja spela det spelet igen, något jag inte gjort på 16 år. Vi får se hur det blir med den saken.

Läs mer