Gabriel Jonsson

Konst och utställningar, konst och kärlek.

Åsikter och Funderingar, Egna verk, Keramik, Lera, Om att vara konstnär, Skulptur

1 kommentar


Dela det här inlägget

Jag håller just på att ta igen mig efter en intensiv period av konstnärligt skapande.
Låt mig börja med det viktigaste: från helgen och en vecka framåt finns chansen att se fem splitternya fantastiska verk från mig på Dalarnas Museum! Utställningen är en samlingsutställning arrangerad av KiD där jubilernade anställda från kommuner och landsting i Dalarna får välja konst istället för att få någon annan pryl. Det kommer bli toppen, vernissage lördag 26/9 12-16!
(Jag vet att det är kort varsel den här gången, men jag kan avslöja att det kommer bli åtminstone en separatutställning från mig nästa år, så det kommer fler chanser)

nude man on pony sculpture

”Glädjen”, höjd typ 18 cm, parafras på målningen ”Epona-Ballade, les Joies” av Frantisek Kupka.

Skulpturerna ni ser på bild här är från en serie verk jag arbetar på nu, kring män och hästar. Just porträtt av män till häst är bland det vanligaste skulpturmotiven genom konsthistorien. Själva uttrycket är dock enahanda: Viktig gubbe på stridshäst i färd med att utföra Viktiga saker i Viktigt krig. De kretsar kring mannen som den som har makt. Men samtidigt; makt som bygger på våld är i botten liten och rädd. Jag tar min utgångspunkt i den här historien, parafraserar verk och komponerar nya. Jag försöker skapa mannen bortom det här tomma matutövandet, skapa manskroppen som en kropp av kött och blod, leka med sexualitet och allvar.

"Väktare", höjd typ 22 cm, parafras på Marino Marinis "L'angelo della citta"

”Väktare”, höjd typ 22 cm, parafras på Marino Marinis ”L’angelo della citta”

Annars går mitt kall att försöka förstå världen i allmänhet och konsten i synnerhet vidare. Jag har länge tänkt att en huvudpunkt i vad som är bra konst är att den är skapad med allvar, men jag har själv sett att det är en utgångspunkt som haltar och som kanske stämmer för mig men inte nödvändigtvis så många andra. Häromveckan slogs jag av en utgångspunkt jag trivs bättre med: att se konst och konstskapande som en allegori till kärlek. För mig handlar ju konsten, precis som förälskelsen och kärleken, om att hoppas och tro på något flyktigt, osäkert, och att med hela sin varelse försöka få detta att bli verklighet. Det handlar om att pröva sin vingar och se om det håller, utan att någonsin kunna veta något säkert. Det handlar om att inte stanna och nöja sig, utan att alltid röra sig, tillsammans, vidare. Det handlar om att inte gömma sig bakom ironi, floskler eller sanningar utan istället, så gott det går, försöka se och möta det som finns omkring oss för vad det verkligen är.

Låt oss hoppas att det blir mer på den påbörjade stigen, härnäst nu på lördag.

 

Läs mer